Nöjd?

Hon satt lätt framåtlutad i stolen. Nästan som att hon snart skulle behöva springa vidare. Terapeutens blick sökte hennes när hon ställde frågan;

- Vad är det som fått dig att söka mitt stöd?

Det såg ut som att hon hade fått en förnärmande fråga och hon svarade:

- Det sa jag ju till dig på telefonen. Är du inte mer uppmärksam än så? Hennes blick borrade sig in i terapeutens och både röst och kroppsspråk vittnade om en djup irritation.

- Du sa att du ville ha hjälp med att få bättre kontroll på ditt liv, men inte vad som fått dig att söka just mig. Terapeuten var lugn och log ett varmt leende samtidigt som hon nickande sa:

- Kan du tänka dig att svara på den frågan?

Hennes kroppspråk förändrades snabbt. Hon lutade sig tillbaka och suckade djupt.

- Alltså förlåt mig, jag är så stressad och jag har inte tid med en massa onödigt innehåll. Hon tittade ned på sina händer och tystnaden tog över en stund.

- Det är absolut ingen fara, sa terapeuten ännu lika lugnt, låt oss se om jag kan möta dina behov här…alltså det som verkligen är dina behov. Skulle du kunna svara på frågan och så tar vi det därifrån. Jag tänker att du närsomhelst i samtalet kan stoppa mig, om du skulle känna dig olustig till mods.

Hon tittade upp och sträckte ut sina händer med handflatorna uppåt samtidigt som hon sa:

- Jag valde att söka dig eftersom du hjälpt flera av mina anställda. Du minns att du hade ett uppdrag hos mig för några år sedan?

Terapeuten nickade.

- Jag såg hur den ena efter den andra började fungera annorlunda, det var inte bara positivt för mig eftersom dom började sätta gränser och ifrågasätta mina beslut..du skall veta att jag var så arg på dig ibland.

- Jaså, det visste jag inte. Du gav inte den responsens alls. Vad var det du vara arg för?

- Jag verkligen hatar när folk inte lyder. Hennes röst var skarp men blicken öppen.

- Okey, det kan jag förstå. Men visst fick ni ordentlig skjuts på företaget under tiden jag hjälpte till?

- Ja, jo och det i sig var också irriterande. Hon skrattade till lite och fortsatte; för det visade sig att min ledarstil inte var så framgångsrik som jag trodde. Det var en nagel i ögat på mig, for sure. Jag minns att jag talade med en god vän, ja förresten hon som från början tipsade om dig, när jag ondgjort mig över min personal så sa hon bara; ”vet du, jag tror att det där är det bästa som kan hända dig, att du blir ifrågasatt och utmanad. Då kan du börja växa som person.”. Fattar du att jag blev ännu mer irriterad.

- Och ändå valde du att boka mig, det är riktigt coolt ju.

- Ja kanske det? Men jo det är det ju.

- Du har höga förväntningar på mig, med rätta. Så låt oss gå vidare, om du skulle vara nöjd med hur du redan har det, hur skulle det vara?

Hon stirrade rakt på terapeuten, ögonen gjort många olika rörelser, kroppen också. Hon tänkte börja svara flera gången men hejdade sig. Men efter en stund kom det:

- Vaddå nöjd? Hur skulle jag kunna vara det? Allt är ju ett enda kaos.

- Kan du inte vara nöjd med det då? Med kaoset alltså, att du ser det, att du accepterar det och att du kanske kan gör något åt det…så småningom, när du landat i att du är nöjd med allt du har redan.

- Vad är det där för larv, svarade hon rappt, det låter som en new age grej…fräste hon.

- Jag ser det såhär, svarade terapeuten med en lite tydligare röst nu, ditt förhållningssätt skapar bara mer frustration och kaos, den dagen du kan känna att du är nöjd med det som är så kan du börja skapa en livssituation som bygger från att du är nöjd istället för att du är missnöjd. Kan du sätta dig in i de olika scenarierna?

Hon blev tyst, funderade en stund med en lite mer nöjd min.

- Det kan jag faktiskt. Så intressant.

- Vad bra! Så min fråga nu blir, hur kan du göra för att vara nöjd med läget? Kan du se något sätt?

- Hm…kan det hjälpa att jag skriver ned allt jag verkligen är nöjd med?

- Ja det känns som en väldigt bra start. Lägg till att du också noterar hur du känner dig när du tänker på det du är nöjd med..alltså en sak i taget. Förstår du hur jag menar?

- Absolut..men du jag har inte tid med sånt här, svarade hon med en suck och åter lite skärpa i rösten.

- Jodå det har du garanterat. För om du är nöjd så behöver du inte ägna så mycket tid till att leta lösningar. Ser du?

- Det är något du säger, inte något jag tror på. Men okey jag kan testa.

- Du skall få en uppgift till…eller egentligen blir det två till. Intresserad?

- Okey, säg så får vi se, hon lät lite humoristisk bakom irritationen och terapeuten fortsatte:

- Jag påstår att du behöver landa mer i dig själv, på ett plan som du kanske inte känner dig helt bekväm med till en början. Låt oss säga att du skall ned många trappsteg i ditt default-varande men att du nu skall börja nosa på hur det känns. Okey?

- Okey! Och den tredje uppgiften?

- När du skrivit listan med grejer som du är nöjd med kan du skriva en lista med sånt du inte är nöjd med…och även på denna kan du skriva hur det känns när du tänker på det. Tror jag rätt om du nu tror att den kommer att bli längre en den andra listan?

- Hahaha, hon skrattade högt…du har helt rätt.

- Okey, Vi har en tid bokad om 10 dagar, fram till dess skall du ha gjort klart dina två listor och testat den lilla meditationen jag skickar dig via mejl i varje dag..och jag menar varje dag, helst tre gånger..varje dag alltså.

- Herregud, du kommer att ta livet av mig. Hon skrattade när hon sa det.

Åtta veckor senare träffades de två för sitt sjätte möte, en avstämning innan semestern. Terapeuten tittade noga på henne och frågade med ett leende:

- Så hur har du det?

- Jag blir så full i skratt när jag tänker på hur irriterad jag var på dig första gången vi sågs i det här rummet. Men också så enormt stolt över mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle få någon ordning på min situation..eller snarare på mitt kaos. Nu har jag överbevisat mig själv. Jag kan det jag sätter fokus på och jag vet nu att jag behöver stöd när jag skall göra stora förändringar i mitt liv. Så stolt skulle jag säga, ja exakt stolt känner jag mig…och tacksam såklart.

- Det gör mig enormt glad att höra dig säga detta. Terapeuten log och titta lite finurligt på sin klient;

- Vill du ha en uppgift med dig på semestern?

- Jaaa, gärna! Helst både en meditation och en skrivuppgift, jag älskar båda.

- Det ordnar jag. Du en sista fråga innan vi skils åt för terminen, skulle du säga att du känner dig nöjd numera?

- Så glad att du frågar eftersom just din uppmaning att jag skulle vara nöjd med allt som var, oavsett var det som gjorde den stora skillnaden. Det var som natt och dag efter jag gjort listan. Jag hade ju redan allt jag behövde men jag var absolut inte nöjd, inte med något. Och just det var ju orsaken till att jag inte heller var nöjd med mina anställde eller hur bolaget gick. Alltså det är det viktigaste för mig, att jag inser hur nöjd jag kan vara med mitt liv…med mig själv…och ja, inte minst med mina anställda. Dom är verkligen helt fantastiska. Utan dem hade jag aldrig haft ett så fint företag..det vet jag verkligen nu..så tacksam.

- Jag är så enormt glad för din skull, stolt och nöjd och närvarande. Det är inte illa på åtta veckor. Njut nu av din semester så hörs vi inför hösten om vad du kan behöva stöd med framöver.

 Ps! Vill du som läsare ha skrivuppgiften som "hon" fick, skriv en kommentar så skickar jag den till dig.