Jag levde innan internet och minns att det var tystare..och skönare.

Jag levde innan internet.

Kanske gjorde du också det. Jag minns inte att livet var enklare på alla sätt. Men jag minns att det var tystare och mer mellanrum.

Det fanns färre saker att förhålla sig till. Färre människor att jämföra sig med. Färre åsikter. Färre bilder. Färre möjligheter att ständigt titta in i andra människors liv. Färre människor som kunde påstå sig vara experter och berätta att dom hade lösningen.

Idag tänker jag ofta på hur sjukt mycket vi människor tar in under en enda dag och vad det gör med oss.

Inte bara information. Utan också önskningar. Rädslor. Ideal. Livsstilar. Drömmar. Problem. Åsikter.

Allt det där passerar genom oss medan vi sitter på bussen, väntar på maten eller bara tänkte vila en stund.

Jag tror problemet inte enbart är vad vi tar in. Utan att vi sällan eller aldrig ger oss tid att smälta det. För allting vi möter verkar skapa någon form av reaktion inom oss. 

Vi blir inspirerade. Irriterade. Avundsjuka. Motiverade. Nedslagna. Nyfikna. Och innan vi hunnit känna efter kommer nästa intryck. Och nästa. Och nästa. Vi skrollar på.

Förmodligen är det därför så många människor idag verkar ha svårt att höra sig själva. Inte för att de saknar en egen röst. Utan för att den ständigt konkurrerar med tusen andra. Och till slut kan det bli svårt att veta vad som faktiskt är ens egna tankar, önskningar och riktning och kanske även intuition.

Det här är något jag funderat mycket de senaste åren.

Inte för att jag är emot teknik eller sociala medier. Tvärtom. Jag tycker om att inspireras. Jag tycker om att lära mig nya saker. Men jag vet att jag behöver mellanrummen. 

De där stunderna när man inte tar in något alls. När man istället hinner upptäcka vad det man redan tagit in faktiskt väcker inom en. Vilket uttryck som vill börja forma sig i mitt eget liv.

Kanske är det där något viktigt börjar.

Inte när vi får mer information.

Utan när vi ger oss själva tid att reflektera över den vi redan fått.

En del av mig vill avsluta den här texten med att tala om hur det ligger till. Jag har trots allt funderat mycket på det här. Men kanske är det just det som är poängen. Att inte genast leta efter någon annans svar. Utan att stanna upp en stund och undersöka ditt eget. Vad väcker texten i dig? Vad känner du igen? Vad håller du inte alls med om? Och finns det kanske något här som vill få lite mer plats i ditt liv?

Vill du dela så får du mer än gärna höra av dig och berätta för mig vad du upptäckt.