ENKLARE LIV

Länge hade hon funderat på att dela med sig djupare. När hon funderade över vad det var som gjort skillnaden så gick hennes tankar till hennes terapeut. Den som hon numera gick till bara när det behövdes. Ja egentligen när hon vill komma ännu djupare eller när hon tappade bort sig, vilket hände oftare än hon egentligen önskade.

Nåväl. Nu hade hon inte varit hos terapeuten på länge även om hon kanske hade behövt..men den där känslan av att skämmas över att inte vara ”en duktig flicka” hade kommit över henne flera gånger nu det senaste. Ett säkert tecken på att det var dags igen. Och det retade henne. Hon ville vara självgående. Men visste, som hon själv hade insett, att ingen klarar sig själv.

- Välkommen tillbaka, terapeutens ansikte var varmt och välkomnande.

- Tack, svarade hon med eftertryck och en liten aning irritation i undertonen.

- Oh, jag hör en viss irritation, sa terapeuten med ett leende, jag vet att du inte gillar att bli sedd i det just nu, men visst har vi en överenskommelse att jag inte skall gå som katten kring het gröt…

- Ja, jo vi har det men fan vad jobbigt det är när du avslöjar mig sådär, skrattade hon till lite stelt.

- Jag vet, jag vet..men du vet också att det är den snabbaste vägen hem, inte sant? Terapeuten log igen och lutade sig tillbaka.

Då kom skrattet och sen:

- Att det enkla skall vara så svårt…skrattet dog ut och tårar tog över, varför hörde jag inte av mig på en gång? Varför skall det vara så svårt att ta stöd..jag vet ju hur snabbt vi kommer framåt tillsammans.

- Jag tror det ligger i människans natur..iallafall i många människors natur. Vi vill klara oss själva och inte visa oss svaga. Det är först när vi är nere för räkning som vi lättare ber om hjälp. Men sen när vi hittat tillbaka till kraften så är vägen till kamp närmare än till att ge upp. Vad tänker du när jag säger det, frågade hon och nickade mot henne.

- Jag håller fan helt med. Hur blev det såhär tänker jag alltid och du säger alltid samma sak…och trots att det hänt flera gånger nu så glömmer jag bort det varje gång. När jag går härifrån så är jag så i kontakt med det enkla, det ljusa, det som är i stunden. Det är så himla skönt och vackert. Så kommer jag hem och tar hand om det..varje morgon och kväll till en dag då jag plötsligt eller kanske är det över en tid en liten glidning börjar..jag vet inte riktigt men det känns som det är plötsligt som jag tappar kontakten med den där magin.

- Kan du se någon orsak som får det att glida iväg eller plötsligt tippa över?

- Hahhaha, hon skrattade högt och gjorde en menande cirkel mot sitt huvud, jag är ju helt dum…ja det gör jag ju.

- Okey, vilken är den då?

- Jag lastar på mer och mer innehåll…det blir liksom så mycket av allt…liv, mat i kylen, aktiviteter, böcker som skall läsas, träningar som skall tränas…och klipp på Youtube som jag skall kolla senare..också barnen såklart, jag säger ja till allt…nästan..

- Fint att du ser så snabbt numera!

- Ja verkligen men vet du vad jag ser nu, som jag inte sett förut?

- Nej, berätta jag är nyfiken!

- Att när det snurrat på med för mycket ett tag så blir jag uppgiven, orkar inte aktivera mig så jag bara planerar och tänker på vad jag vill göra och blir deppig att jag tappat bort kraften och så börjar jag skämmas. Det är ju hemskt…och det är inte första gången ju.

- Ha tålamod, ha tålamod…och var snäll med dig. Du vet ju hur länge du tränat på det gamla sättet och hur starkt ditt nervsystem stödjer det. Men jag förstår att du känner så..eller snarare tänker så…för det är ju det det kommer an på, den bakomliggande intentionen…hur var nu din? Minns du den ännu?

- Vänta, jag skall ta upp det…hon trevade efter sin stora skinnväska som låg på golvet under stolen och fick slutligen upp den senaste anteckningsboken hon fått av terapeuten…här står det, sa hon ivrigt, jag läser innantill; Jag vill leva ett liv som är enkelt, roligt och magiskt. Jag vill stödja magi och tron på att livet bär den som litar på det. Jag vill ära stunderna och och med det ära livet som ger mig allt jag någonsin kan behöva.

- Vackert, sa terapeut lite drömmande…så vad var det du släppte kontakten med? Vad gjorde att det spann iväg, ser du?

Hon tittade ut genom fönstret en stund, sen gick hennes blick genom terapeutens rum. Ögonen fastnade en stund på de numera välkända föremålen…stolen mot fönstret med den knasiga kudden, tavlan med den enorma damen…fotot av påfågeln…den mörkt vinröda tapeten…hennes blick vandrade runt och hjälpte henne att söka efter svaret på terapeutens fråga…

- Jo nu vet jag, det var när energin var så stark att jag inte tog ledigt..jag bara fortsatte att ”arbeta” och tackade nej till alla ritualer och tider… följde känslan att jag måste…fattar du??

- Nej inte riktigt, menar du att du hade så hög energi att du inte kunde härbärgera den inuti dig eller?

- Njae..nej inte riktigt så..vänta lite, i början var det enkelt, jag gjorde mina ritualer, höll mina arbets- och paustider…åt bra…träffade lite vänner…tränade…hm..gick i skogen, njöt av alla vårens knoppar och skira blomster på rasterna..sen vet jag inte…det är som att det bara plötsligt var för mycket…som att jag inte kunde sluta klicka hem bra böcker, inte kunde sluta skriva om mina bra ideer..inte kunde sluta leta efter en nya kläder till barnen på Marketplace…men shit vad var det som hände egentligen? Jag vet inte…jag hittar det inte..

- Okey låt oss hjälpas åt. Du gör dina morgonritualer…hur länge då? Har du några dagar som du hoppar över eller gör du dem varje dag?

- Ja eller nej, jag blev sjuk efter fem veckor…fick lunginflammation..men sen började jag igen, när lungorna funkade igen…och jag hade mer energi.

- Okey. Och ännu hade du lusten och levde din intention?

- Hm…nja…jo..nej vänta..det hade redan börjat innan jag fick lunginflammationen..jag hade ett sånt flow..allt jag gjorde bara funkade..det var så himla kul. Flowet är magiskt…

- Så du tappade bort dig där? I flowet alltså?

- Ja kanske. Det var som att jag inte orkade med att känna det…som att det var för starkt att bara ha liksom..och..det kändes inte som det gick att använda det till något annat än till att lägga mig på soffan typ..

- Aha okey, vad påminner det dig om? Har du upplevt förut att något har stoppat dig när du har världens flow? Terapeuten såg nyfiken ut.

- Hm…ja mamma och pappa, om du menar så? Dom tyckte ju att jag alltid hade för mycket energi. Dom stoppade mig…jag fick till och med skäll om jag inte satte mig ned och ”stillade mig”.

- Påminner det du upplevde med energin om det?

- Ja fan också, det gör det ju..så sjukt..och det är ju inte första gången.

- Nej men det gör ju inget. Vi löser du ju snabbare och snabbare för varje gång.

De samtalade en stund om upptäckten. Hon hade insett att när hon levde mer fokuserat och på ett sätt långsammare och mer innerligt så kom magin tillbaka till henne. Efter ett tag byggdes det upp så mycket energi i henne och då klev hennes barndomsprogram in och saboterade. Hög energi och livslust var lika med fel i hennes prägling. De resonerade om olika sätt att hitta ett mer hållbart sätt att ta hand om den energi som tydligen byggdes upp exponentiellt och kom fram till att testa ett sätt i en dryg månad och om det inte funkade testa det andra.

Två månader senare träffades dem igen.

- Vilken resa, sa hon och markerade genom att låtsas dra svetten ur pannan.

Terapeuten skrattade lätt och sa;

- Berätta!

Hon berättade att morgonritualerna hade funkat perfekt men att hon insett att en av andningsövningarna gjorde att hon byggde upp för mycket energi, när hon tog bort den blev arbetsdagarna mycket enklare. Hon kunde hålla sitt lugnare tempo och samtidigt ha kul med sina arbetsuppgifter. Det var när familjen samlades på eftermiddagen som det hade blivit lite trassligare. Hon hade ju mer energi och var mer fylld med lust så hon tog på sig alldeles för mycket. Glömde bort att luta sig tillbaka och vila. Så nu hade hon infört att alla fick göra vad dem vill till en halvtimme innan middagen så hon kunde dra sig tillbaka för att vila eller bara glo en stund..inga intryck eller smarta tankar, bara vara. Hon brukade ofta somna en liten stund och sen hade hon en annan energi, den var på ngt vis tyngre och mer stabil än den hon hade efter arbetsdagen om hon inte fick vila.

- Så är magin tillbaka, frågade terapeuten nyfiket.

- Ja verkligen, jag har skrivit minst tio punkter varje dag…hon drog upp anteckningsboken ur sin stora skinnväska och viftade med den i luften.

- Bra! Något som varit supermagiskt?

- Eh, ja minst en sak varje dag faktiskt…vill du höra?

- Ja gärna!

- Igår fick jag ett mejl från ett företag som jag älskar, dom hade ”hört talas om mig”..jag har faktiskt ingen aning om på vilket sätt eftersom jag inte är en som vare sig talar om mig själv eller andra talar om..dom undrade om jag var intresserad av en tjänst hos dom.

- Kul, är du det?

- OM! Jag kan inte tänka mig ett bättre företag att arbeta för. Vi skall ses nästa vecka för ett första möte. Hon log verkligen med hela ansiktet.

- Något mer supermagiskt?

- Hahah, japp, min man bad om att få förnya våra äktenskapslöften..jag höll på att sätta maten i fel strupe när han gick ned på knä med en liten låda från guldsmeden…och ringen hade Anksymbolen inristad. Det var helt overkligt, för det första är han, som du ju vet, allt annat än romantisk, för det andra har han noll aning om mitt intresse för det gamla Egypten..och ändå..han sa att han fått en ingivelse när han såg ringen på en kollega…det var liksom den som hade väckt hela idéen.

- Det var ju verkligen magiskt, även för honom! För du delade väl det med honom?

- Ja absolut..och efter det pratar vi om att åka till Egypten tillsammans. Han har till och med börjat att följa Robert Grant. Det är liksom lika oväntad som att solen skulle vara blå..

De skrattade tillsammans en stund och sade adjö med en överenskommelse att hon skulle höra av sig pronto, om det nu skulle behövas framöver.

Ett par veckor efter besöket kom ett mejl från henne där hon skrev att hon hade varit med om något ännu mer supermystiskt än någonsin. Hon hade suttit i meditation och plötsligt upplevt att hon hörde en röst. Rösten hade sagt att hon skulle skriva en bok om sina upptäckter. Hon som aldrig hade tänk skriva fakta..satt nu och skrev på en faktabok. Det var megamystiskt och jäkligt härligt skrev hon. Hon skrev att hon inte skämdes alls längre utan kunde istället inte bärga sig från att dela sina upplevelser.

Terapeuten öppnade det medskickade dokumentet som var döpt till detviktigastejaglärtmigiterapin.pages

Ritualer för att bemästra varandet och bygga ljuvlig energi

1. Ut i frisk luften på en gång när du vaknar, dra djupa andetag, var barfota om du kan, rör på dig och om det är sol se till att lapa i dig så mycket det går. Tio minuter räcker.

2. Ta en iskall dusch i en minut

3. Drick ett glas vatten med lite salt i

4. Meditera - börja alltid med en andningsövning. Börja med fem minuter och öka successivt till så mycket du har tid med.

5. Skriv ned allt skit som belastar hjärnan, riv ut pappret och släng det. Det tar allt mellan 1 och 20 minuter.

6. Ta en kaffe och planera din dag.

7. Arbeta ett pass på 45-60 minuter med energin du just laddat upp.

8. Nu kan du äta frukost.

9. Arbeta igen två pass på 45-60 minuter - glöm inte att sätta klockan

10. Dags för lunch

11. Arbeta ett pass till.

12. Vila en halvtimme

13. Arbeta ett pass till.

14. Nu är du ledig! Vad vill du investera din fritid i - gör det och ha kul även om det är trista hushållsgöromål.

15. Innan du lägger dig - checka in med din energi och din intention, har du levt den och har du byggt upp lagom mycket energi? Om inte, ta reda på när det gick fel, förlåt dig själv, pussa barnen godnatt och njut av din kudde…och varför inte av din man.

16. Testa dom här 15 råden i två veckor, korrigera dem efter din tidsmässiga verklighet och njut av att du nu öppnat dörren till mer magi i livet. Och du, telefonen, lägg undan den på en otillgänglig plats när du arbetar och är med familj och vänner…du kommer att tacka mig sen.