DRÖMMAR

Hon hade sökt efter vad hon egentligen längtade efter länge nu.

När hon bokade tid hos den rekommenderade Terapeuten var det för att få klarhet i varför hon aldrig kunde hitta rätt. Varför hon ständigt byggde upp en passion för en dröm som alltid kom att visa sig vara fel.

På plats hos Terapeuten fick hon frågan om vad det var hon sökte i sina drömmar. Vad är det som lockar i dem?

Hon tänkte länge och väl innan hon svarade:

- Jag längtar efter att känna mig trygg!

- Är du inte det redan, frågade Terapeuten?

- Jo egentligen, jag har ju allt jag behöver egentligen men ändå har det känts som att det är något som fattas, sa hon.

- Så om det skulle vara tryggheten som saknas, vad är det du drömmer om då

- Jag vet verkligen inte, svarade hon med en suck.

- Om jag frågar såhär då; när kände du dig trygg senast?

- Åh det var när jag träffade mitt ex. Precis i början. Han var så omtänksam och intresserad av mig.

- Så då kände du dig trygg?

- Ja verkligen, men när jag tänker efter så blev jag ännu mer otrygg när han inte visade mig så stort intresse längre..när han började bli kritisk kring olika småsaker. Ja fy, det var hemskt och jag började försöka att sluta göra honom kritisk.

- Hur gjorde du det?

- Genom att bli mer vaksam så att jag var mer av det han från början hade tyckt om…

- Okej, sa Terapeuten, så vad händer i dig nu?

- Shit jag får panik, det är exakt samma som hänt i alla mina relationer och i mitt företag.

Hon fick i uppgift att börja kartlägga alla gånger hon kände sig otrygg och varje gång hon kände sig trygg. Snart hade hon en lång lista med resultat och skrev till Terapeuten. ”Jag börjar se ett mönster, kan jag få ett samtal med dig för hjälp med vad jag skall göra nu?”

Terapeuten skickade ett svar:

”Ta reda på när du upplevt liknade situationer eller känslor tillbaka i tiden. Hur var det i skolan, med vänner, hemma, mellan dig och dina syskon, familjen och hur var det mellan dina föräldrar. När du kan se hur detta började och i vilken relation du lärde dig det först så kan du höra av dig igen”.

 Två veckor senare träffades dem igen.

- Hur gick uppgiften? Fick du ngn klarhet i varifrån du lärt dig att söka tryggheten utanför?

- Men ja, herregud, min mamma alltså, hon måste vara enormt otrygg i grunden..och min pappa han är enormt kritisk mot henne. Hon bara finner sig i det, ler mjukt och korrigerar sig så inte pappa skall bli förbannad.

- Så hur var det att vara barn i den kontexten?

- Ja det har jag funderat mycket över. Jag tror att jag härmade mamma…och även pappa faktiskt. Iallafall inuti mig. Jag är kritisk mot mig själv, som pappa var mot mamma..och så snart någon annan verkar kritisk så blir jag som mamma, försöker blidka..kan det stämma, frågade hon terapeuten.

- Vad känner du? Frågade hon tillbaka med en nick.

- Oj, jo, jag vet inte…men jag ser ju att jag dragit till mig både killar, chefer och vissa vänner som är extremt kritiska…och jag är ju det mot mig själv också.

- Så igen, hur var det att vara barn i det?

- Oj…det var läskigt att se mamma ändra beteende runt pappa..och det var läskigt att vara själv med pappa. Han var alltid arg och aldrig nöjd. Om jag gick till mamma efter han varit arg eller så, så sa hon bara att jag behövde förstå honom. Det var superläskigt för då var jag ju helt ensam. Och mina syskon dom är mycket äldre en jag, dom hade typ nästan flyttat hemifrån så jag hade inget stöd från dem heller.

Terapeuten bad henne att sluta ögonen och ta några djupa andetag. Hon ledde henne till en specifik situation när mamman hade svikit henne efter att pappan betett sig kritsikt.

- Stanna i det minnet, sa terapeuten. Hur känns det?

- Skitjobbigt! Min mamma ser så ledsen ut också.

- Men hur mår du?

- Jag är väldigt otrygg.

- Du ser, sa terapeuten med mjuk röst, du ser att det du lärde dig där bär du med dig fortfarande. Du projicerar ut den bilden på din omgivning och du väljer aktörer för att det du känner igen skall upprepa sig.

- Åh nej….det vill jag inte…men ja jag ser det nu. Det är helt sant.

- Ta några djupa andetag och landa i att du ser ditt program nu, sa terapeuten varmt.

När hon till slut öppnade ögonen var det som att allt var klarare. Hon kände en enorm trygghet. Det var så ovant och skönt att tårarna rann.

- Berätta för mig vad som händer i dig nu, sa Terapeuten

- Jag fattar, sa hon, jag känner vad det är jag drömt om hela mitt liv nu. Det är att känna mig trygg. Shit, hela tiden har jag trott att det skulle ligga utanför mig, i någon form av resultat. Att någon annan skulle vara snäll och på min sida. Att jag skulle göra bra, coola och svåra saker för att få….ja just det, nu ser jag, för att få trygghet. Men herregud….jag har den ju redan inom mig. Då sjukt!! Hennes röst vittnade om insikt på insikt.

- Det gläder mig att du kan känna och koppla detta medvetet.

- Åh, jag är så tacksam, tack! Äntligen kan jag börja leva, sa hon med eftertryck.

- Alltså, sorry men jag kommer att sabba för dig nu, svarade terapeuten med att litet leende.

- Vad, varför då…hon blev stel och orolig i kroppen.

- Ser du nu vad som händer, bara jag säger ngt så är du tillbaka i din otrygghet. Det är vad du nu behöver jobba med, att om och om igen ta dig tillbaka till den. För du kommer att tappa den…ofta till en början. Men om du är konsekvent och disciplinerad med att träna så kommer du ganska snart att märka att det blir enklare och enklare. Tro mig när jag säger att du har en ganska tuff resa framför dig.

- Jag blir så uppgiven när du säger så, svarade hon med tårarna rinnande utmed kinderna.

- Det förstår jag och det är också min avsikt. Bättre att du får uppleva hur skört det är tillsammans med mig här och nu, än att du upptäcker det på egen hand och därmed släpper ditt fokus och din träning.

- Okey, jag förstår men hur gör jag nu.

Terapeuten bad henne att sluta ögonen igen. Ta några djupa andetag och åter koppla upp på sina sinnesintryck. Snart hördes en suck från henne och Terapeuten bad henne att långsamt öppna ögonen.

- Så hur känner du dig nu, frågade Terapeuten mjukt.

- Åh, jag är tillbaka! Nu var tårarna där igen, i de strålande ögonen.

- Ser du nu vad det är du behöver göra?

- Ja jag fattar! Jag fattar! Fasen vad häftigt att det gick så fort att komma tillbaka.

- Ja och ser du hur skört det är åt båda hållen?

- Ja verkligen!

- Min fråga till dig nu är vad du behöver göra framöver. Har du någon idé?

- Ja jag tänker att jag behöver ta mig tillbaka till trygghet flera gånger varje dag, kan det vara en bra grej, frågade hon och log

- Det låter magiskt, svarade Terapeuten. Lägg också till en reflektion varje dag för att undersöka hur ofta du tappar din trygghet och hur ofta du hittat tillbaka till den. Skriv kortfattat vad som hände när du tappade den och vad du gjorde för att hitta tillbaka. Ta med det till mig till vårt nästa möte.

 

* Tre veckor senare sågs dem igen. Terapeuten noterade många förändringar i hennes utseende. Hon strålade mer och hennes röst var lättare. Hon hade ett slags lugn över sig och hennes uttryck var mer drömmande, när hon lutade sig mot fåtöljens armstöd, efter meditationen.

- Hon sa, tack! Sedan rätade hon på sig och riktade sina ögon direkt in i Terapeutens och sa:

- Det här är inte klokt. Jag är en helt annan person nu. Jag längtar efter andra saker, upplever nytt varje dag…inget är samma…alltså det är typ som att jag faktiskt är någon annan. Hur är det möjligt?

Terapeuten svarade:

- När du lämnar ditt inpräglade beteende att söka gillande…egentligen att söka i andra att du ens finns till och har en plats, så kommer du till en naturlig trygghet. En plats inom dig som inte söker något, en plats som är trygg eftersom du har allt du behöver..framförallt har du dig själv. Då kan du istället för att jaga efter att andra skall gilla dig, börja göra bra saker för dig själv. Som du berättar om dina skogspromenader och hur dina sinnen öppnar sig där. Hur du kan vara ensam flera dagar i sträck utan att bli orolig och så vidare. Du har byggt en ny plattform för att söka dig djupare inåt. För du har insett att det finns mer därinne. Mer godsaker som du kan utforska, manifestera och känna mening genom. Förstår du hur jag menar?

- Ja verkligen, jag känner hur du menar i hela min kropp. Det är liksom att mina tankar riktas till att hålla fokus på hur det känns istället för att tänka ut smarta saker…eller något liknande.

- Då är du på rätt plats, svarade Terapeuten. Detta är nu din uppgift framöver. Att hålla fokus på skiftena i trygghet och otrygghet. Nästa gång vi ses, skall jag ta dig djupare in i magins värld.

- Åh Gud så spännande, jag kan inte vänta…

- Hold your horses, skrattade Terapeuten, nu tar vi en sak i taget, detta först och med vetskapen om att det kommer spännande saker framöver så kommer du att hålla ditt fokus på att inte hoppa på andra metoder eller lösningar, som du gjort förr. Nu är du på rätt väg, håll ditt fokus på den här vägen och skulle du tappa bort sig så vet du var jag finns.