ATT HÖRA SIG SJÄLV, ELLER ANDRA...

Bruset vi människor lever i idag är ganska extremt egentligen. Det vet du!

Telefoner, sociala medier, meddelanden, poddar, serier, musik, nyheter, andra människors åsikter, experter, inspiration, oro, reklam och ständig tillgång till allt möjligt — nästan hela tiden.

Och kanske vänjer man sig så mycket vid det att man till slut inte längre märker hur mycket plats det faktiskt tar inom en. 

Under åren som terapeut har jag ofta slagits av hur svårt många människor verkar ha att höra sig själva mitt i allt detta. Inte för att de saknar intuition eller inre vägledning, utan kanske för att det blivit så himla mycket runt omkring att den egna rösten drunknar lite och att det lilla, lilla man hör och längtar efter inte får plats, av samma anledning.

För allt det där vi tar in påverkar oss nog mer än vad vi tror. Hur vi mår, vad vi längtar efter, vad vi oroar oss för och till och med hur vi börjar se på våra egna liv och möjligheter.

Ibland undrar jag hur många av våra tankar, mål och behov som faktiskt är våra egna — och hur många som långsamt formats av allt brus vi omger oss med.

För några år sedan började jag själv känna ett ganska starkt behov av mindre brus och mer kontakt med mig själv. Inte för att fly livet eller mina människor, utan snarare för att lättare kunna höra det där stilla inom mig som verkade veta när något var sant, viktigt eller levande.

Det har gjort mitt liv långsammare på många sätt. Lite tystare också kanske. Men samtidigt mer förankrat och fyllt med mer härlighet.

Och jag tror att något händer med människor när inte allt utifrån får ta lika stor plats hela tiden. Det verkar som att det då blir lättare att höra både kroppen, intuitionen och de där små signalerna som annars lätt försvinner i bruset och som faktiskt är viktiga för oss.

Inte alltid dramatiskt.
Ofta ganska stilla egentligen.

Men kanske är det där i det stillsamma något viktigt börjar, med lite mindre brus och lite mer av dig själv..

⬇️ FÖR DIG SOM HELLRE LYSSNAR ÄN LÄSER ⬇️